Jag blir ”knäpp” i skallen av att dagarna går och att jag blir äldre. Är äldre! Dubbelt så gammal som när jag gick i gymnasiet, insåg jag över en fika på Bernards Konditori här om dagen. Det är inte bara min ålder som har tagit fart, Jönköping stad har förvandlats till en stor stad och två små änglar berikar nu små fotspår i mitt liv. De var så efterlängtade och fyller mitt liv med den kärlek jag förlorade för fem år sedan. Orättvist att de äldre måste ge plats åt de yngre, när man bara vill ge dem varandra. Den kärlek får jag aldrig uppleva – att vara tillsammans med hela min familj, den är tung att bära.
Fyra år. Känns omöjligt att ta in, minnas och återberätta men jag vill ändå försöka.
En snygg man kom in i mitt liv och gav mig två pojkar. Han var vacker, yngre och ”blown away” och gjorde därför allt för mig. Jag var stark, i muskler men också i att hålla mitt hjärta för mig själv till en början. Dagarna innan vår pojke nummer två kom, köpte vi ett renoveringsobjekt. Jag ville inte, men hade någon gång lovat att skaffar vi barn flyttar vi ”hem” och så blev det. Jag fick sälja mitt nyrenoverade drömhus mitt på Södermalm, det skar djupt i mitt hjärta och är fortfarande ett öppet sår efter 6 månader. Jag lever här nu och saknar inte Stockholm, förutom min bror och vänner som är kvar där. Där emot saknar jag ett ordnat liv här, där det finns tid att ”ta igen” mig efter två tajta graviditeter. Den tiden verkar aldrig infinna sig och jag har drabbats av utmattning, depression och mycket sorg över hur tomt det var att komma tillbaka efter tio år i Stockholm. Jag har inte samma tålamod och närvaro med barnen och då måste jag rycka in. Barnen är det viktigaste jag har och fick själv enorm kärlek och trygghet av min far, som jag ska ge vidare till dem. Den ångest och sorg jag levt med sedan min underbara vän och pappa gick bort år 2011, har ersatts eller utökats med press, krav och att inte bli hörd eller förstådd. Jag och pappan till mina barn har båda driv att skapa, har framåtanda och är inte rädda för att hugga i. Ibland kan det vara svårt att veta om det är personen man var, eller den man har formats till av omständigheterna som jag beskrev. Jag har fortfarande framåtanda men den har trubbats av ordentligt. Idag är jag nöjd om jag är en bra mamma och att mina barn mår bra och får hitta på roliga saker. Tidigare hade jag mål som att jobba på och klättra inom H&M, resa och uppleva och att skaffa barn. Idag har jag utöver barnen mål att studera och bli effektivare och kunnigare inom mitt yrke. Men där stannar det! Kanske har jag toppat NY-skraporna och är nöjd, eller så har min energi helt enkelt tagit slut. Anledning till att jag måste bryta upp, ur eller från något, och dök ner i mina gamla mail konversationer och där hittade jag bloggen.
SEE BY EMY är nog en plats för reflektion inser jag nu. Eftersom jag inte har besökt bloggen på fyra års tid, betyder det att jag inte har reflekterat alls under så lång tid? Kan hända att jag inte har behövt bloggen utan varit upptagen att lära känna mannen i mitt liv, och två små nya gossepellar. Antagligen. Ihop med mycket påhitt som renovering av lägenheten, resor (New York x 2 + Karibien) och bekanta mig med ny stor familj och vänner. Jag känner mig sjösjuk av tanken på allt vi haft för oss på fyra år men också sjukt utmattad av att inte kunna trycka på paus. Jag ville ha en ordentlig gungning framåt som gav familj och barn men hade jag vetat hur ensam jag skulle vara i perioder som graviditet, förlossning och föräldraskap så hade jag inte valt det. Självklart ångrar jag inte mina ”boys for life”, de tänker jag göra allt för och lite till. De har också sin fantastiske pappa som både är varm och stark att se upp till.
Nu trycker jag på paus!, på riktigt och stänger ute alla krav från omgivningen jag försökt möta sedan sist jag skrev! Jag vet inte varför jag inte blir hörd i relationer.. kanske har jag ännu inte hittat den rätta för mig!?
Jag skriver detta mest för mig själv nu men såklart får ni läsa och gärna kommentera.
Reflektera Ni med, jag tror att meditation och reflektion tillsammans med träning är föryngrande och stärkande för kropp och själ.
Good to be back 🙂
Kram Emy
SEE BY EMY 