Hitting Miami

Jo, man har det bra! Vi lämnade ett saaatans kallt Sverige i onsdags morgon och lagom till kvällen landade vi i Miami. Miami är mer än välbergade yachtägare och plastikopererade blondiner, tror jag..
Första gånger jag besökte Miami var år 1996. Jag var här med min familj. Det var WOW direkt. Grymt hotell, snygga bartenders, hjälpsam hotellpersonal. Rakt över gatan från hotellet låg ? en då?! mycket cool klädbutik där de snurrade ” killing me softly” med
Fugees. Vi gled fram längs Miami beach och in i Art district, det slog allt som 16-åring. Allt var coolt, snyggt och underbart. Bilarna,
grabbarna, staden, beachen, kläderna, ALLT.
Nästa gång jag hamnade i Miami var år 2008 i jobb. Det var en
annorlunda upplevelse…
På plussidan hamnade butiker som bl.a Urban outfitters och Sephora, och Shore club hotell med restaurang vi bodde på lämnade
spår. Chill på ”News café” och stros på Lincoln kramade mitt hjärtat, och måste absolut upplevas igen. Tyvärr kom jag i kontakt
med Miamis ohyra! En 50-bastare i sällskap av en 18-årig märkes-utklädd?! Tyvärr en vanlig syn i Miami. Äckligt säger jag!
Jag lämnade Miami och hade inga planer på att återvända, men ännu en jobbresa hamnade på schemat.
Denna gången hade jag en sval känsla när jag anlände i Miami. En löprunda på beachen, en liter mojito ”to go” och fina miljöer ökar på plussidan. Hoppas på fler =)

två steg närmare

Nu är det bara dagar kvar tills slutet är här. Och när det närmar sig, då går det fort. ”Min sten” har jag nött ner bit för bit under de tre år som har gått; en lång känslomässig epok. Den har varit blossande varm, lärorik och spännande otal gånger, men också slitsamt inrutad. Nu lägger jag den åt sidan en gång för alla, redo att låta den få samla damm.
Utkast ur boken:
Vi är trötta, jet-laggade och hungriga. Ögonfallande, turkosskimrande vågor lika blöta och friska som sippen av mitt vita glas vin. Dimman lägger sig och ersätts av vacker kuperad natur. Vår minibussen travar på genom natur, på väg ut mot mjuka sanddynor och ett skrikande hav. En vind viskar till oss, och snart rör sig lena fotsulor i sanden, i lekfulla språng.

Många tankar, människor och roliga händelser lämnar jag bakom mig. Om ett tag kommer en ny bok dyka upp, med många spännande kapitel att krama!

”Gör nya spår”

Jag trampar upp fler spår. En del tätt, tätt på en rak linje andra är utplacerade utan en endaste tanke bakom.

Spåren är tydliga. Men var de leder är fortfarande obestämt.

På något sätt känns det som att jag ÄR på rätt spår. Jag träffar människor som har liknade intressen som jag, liknande värderingar och liknande syn på livet.

Mitt liv är inte det minsta inrutat nu. Varje dag lär jag mig något nytt eller tänker nytt. Det kan vara en produktutveckling eller en fallfärdig sida hos mig, som behöver rustas upp. Jag tar hand om all den kreativa energi som bubblar inom mig.

En liten önskan jag har är en framtid där alla människor arbetar och lever i rättvisa förhållanden och en mer miljö medveten framtid. Om solens alla 1000 000 000 000 000 000 strålar ska få fortsätta ge värme och växtlighet till jorden, måste vi alla tänka på hur vi lever idag. Hur många gör eg. det?